Textilverkstad

En vante från Lödöse - den bortslängda vantens historia

En artikel ur Herolden 2014/3

I Lödöse museums magasin finns en tumvante sydd av ett randigt ylletyg. Det är en högervante, helt utsliten inne i vanten. Den fanns tidigare i Historiska museet och kom till Lödöse museum tillsammans med de textilier från senare utgrävningar som varit på konservering i Stockholm. Jag har haft ett par tillfällen att studera vanten och göra en uppmätning.

Vanten har en spännande historia. Den ger också en bild av hur museer byggde upp sina samlingar i början av förra seklet. Alla detaljer har jag ännu inte fått klart för mig, men i stora drag kan jag följa vanten från att den hittades tills den hamnade i magasinet på Lödöse museum.

Hur vanten kom till Historiska museet i Stockholm
Vanten såldes 1907 till Historiska museet av antikvitetshandlaren J. F. Johansson, Tun i Skaraborgs län. Han sände, som det framkommer att han gjort tidigare, upp en låda med ”fornsaker” till Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien i Stockholm. Alla föremålen var försedda med skrivna lappar som angav fyndort och pris. Samtidigt sände han ett brev med en lista på alla de insända föremålen med priser. Listan upptar 40 nummer och det mesta är stenföremål från Norrland, Dalarna och Småland. Sex nummer är fynd från Lödöse. Om dem skriver han i brevet: ”De uppsända Lödösefynden äro funna allesamman på samma ställe för något år sedan vid grundgräfningar af ett hus flera meter djupt ner i jorden där gamla Lödöse stad varit belägen.” (1)

30 av de 40 numren köptes in, däribland alla fynden från Lödöse. Och man har prutat rejält på priserna.

I listan finns Lödösefynd som sex nummer:
31 Delar av tyger och läder 12 kr
32 Delar av lerarbeten och glas 12 kr
33 Delar av tegel och skiffer 5 kr
34 Delar av jernarbeten 5 kr
35 Diverse föremål 6kr
36 Sällsynta arbeten i Ler 50kr

Allt som köptes in finns upptaget under samma inventarienummer i Historiska museets katalog. I museets redogörelse för tillväxten avmuseets samlingar 1907 står om fynden från Lödöse – min kursivering borde vara Johanssons nummer 31.

Västergötland, Ale hd, St. Peters sn. Gamla Lödöse. Sju bitar af medeltida stenkrus, två bitar af glaskärl, en tegelpanna, tre bearbetade stenar, två söndriga bultlås, en sölja, en mindre hank, en märla och en grof spik af järn, en vante af ylleväf, två andra ylletygsbitar, en sula och tre andra stycken af läderskor, en svinbete, en nöttand, en större snäcka, några brända lerklumpar; allt f. för något år sedan vid grundgräfningar för ett hus, ”flere meter djupt i jorden”. (2)

Intressant är att Johansson skriver ”Delar av tyger...”, medan man i katalogen beskriver det som en vante och två bitar av ylletyg. Man kan undra hur vanten såg ut vid den tiden.

Var och när kan den ha slängts?
Hur Johansson kommit över sina fornfynd framgår inte, inte heller vem som hittade dem. Och det har ju gått ”något år” sedan de hittades. De kan ha vandrat genom ett antal händer. Man kan nog utgå från att Johanssons uppgift om att vanten hittats tillsammans med de föremål han räknar upp är riktig. Om de föremålen går att lokalisera borde de kunna ge en ledning om när vanten slängdes och därmed en datering.

Arkeologiska utgrävningar i Lödöse skedde först 1916-1920. Men 1905 grävde man för järnvägen och sprängde sig rakt igenom Olofskyrkans kor (3). Det finns också en uppgift att man hittat vanten 2 m ner i marken när man grävt för en källare 1905. Det senare stämmer mer med Johanssons uppgift om grundgrävningar för ett hus. Men var i Lödöse?

Vad hände efter att vanten hamnade på Historiska museet?
Jag har inte kunnat hitta den eller de övriga föremålen från Lödöse beskrivna någonstans i museets kataloger. Tydligen var de samtidigt inköpta stenyxorna och stenfragmenten mer intressanta för de finns beskrivna. Men om Lödösefynden står ingenting.

Nästa uppgift om vanten är i af Ugglas bok om gamla Lödöse där han skriver i en fotnot:

En ”vante af ylleväfnad” anträffades för åtskiliga år sedan (omkring 1905) i Lödöse vid ”grundgräfningar för ett hus, flere meter djupt i jorden” och avlämnades till Statens Historiska Museum (inv. 13199), där den emellertid ej senare kunnat återfinnas av mig.(4)

Men den måste på något sätt blivit återfunnen eftersom den konserverades 1971. Och lämnades senare till Lödöse museum.

En utflykt har vanten gjort, den fick följa med till Visby en medeltidsvecka och lämnades på museet ett par månader. Det var då jag fick tillfälle att mer grundligt studera den och mäta upp den.

Vanten
Det är en mycket sliten högervante, sydd av ett randigt ylletyg. Nästan hela insidan är borta, liksom nedre delen av tummens insida. Den har en hel ovansida, insidan har en söm mitt i handen. När man ser närmare på vanten syns det att ovansidans tyg vid tummen fortsätter in i vanten fram till mittsömmen. Ser man ännu närmare kan man upptäcka att vanten inte har en söm längst upp vid fingerspetsarna, ovansidan och insidan hänger ihop i ett stycke. Det är förklaringen till att ränderna ligger snett på ovansidan.

Tummen består av två bitar, en som går ända nerifrån nederkanten och upp till tummens topp. Tummens insida är en särskild tygbit.

Det är en välsydd vante med fällda sömmar. Sömmen mitt inne i handen är utfälld åt båda hållen, troligen för att det då blir smidigare när man arbetar. Sömmarna är utförda med ett entrådigt garn. Kanten nertill är kastad kring med ett 2-trådigt garn. Mittsömmen är längst ner, ca 5 cm, kastad runt med det tvåtrådiga garnet som slutar med fyra avslitna trådar som sticker ut. Kan det varit någon sorts snodd för att knyta ihop vantparet när de inte används?

Tyget
Vanten är sydd av ett ylletyg vävt i 4-skafts liksidig kypert. Utseendemässigt dominerar varpen på rätsidan. Både varp och inslag är entrådiga garner. Varpen har en ganska hård Z-snodd med 7-9 tr/cm. Inslaget är ljusare, tjockare och har en lösare S-snodd med 4-5 inslag/cm.

På vantens ovansida syns två ränder ca 2,5 cm breda. Varje rand består av 4 mörka inslag, 4 ljusa inslag, 4 mörka inslag. Avståndet mellan ränderna är ca 13,5 cm.

Det finns fler ränder, både på vantens insida och på tumbiten.

Kathrine Vestergård Pedersen delar upp de randiga tygerna från Lödöse i två grupper (5). Den grupp som hon menar troligtvis är av inhemsk tillverkning stämmer väl med vantens. De är för det mesta vävda i 3-skaftskypert, men en del även i 4-skaftskypert. De tygerna har oftast ett hårdspunnet varpgarn (Z) och ett lösare spunnet inslagsgarn (S) och med en högre varptähet än inslagstäthet. Varpen är i de flesta fall mörkare än inslaget.

Kanske man vågar anta att det här är en vante vävd och sydd i Lödöse. Eftersom den är så sliten har den nog varit en arbetsvante och till slut har den slängts bort. Undras om även den andra slängts eller var det så att en högervante slets mer och vänstervanten kunde fortsätta att användas. Vanten ger på så sett upphov till funderingar kring de människor som levde i det medeltida Lödöse.

---------------------------------

1. Historiska museets huvudkatalog
2. Översiktskatalogen samt i Fornvännen 1907.
3. Ekre, Hylander, Sundberg, Lödösefynd. 1994.
4. af Ugglas, Lödöse (gamla Lödöse) historia och arkeologi. 1931. s 157.
5. Kathrine Vestergård Pedersen i Medieval broadcloth. 2009.

TILLBAKA