TextilverkstadVävning |
Dubbla skaftgrupperInför arbetet med ett häfte om bundna drällar, där ett avsnitt beskriver de finska kuvikas-vävarna, har jag stött på uttrycket "dubbla skaftgrupper" - "double harnesses". När jag läste det associerade jag först till dragvävstolen, men det finns andra sätt att väva med dubbla skaftgrupper. Varje skaftgrupp är då en grupp med skaft. Väver man med dubbla skaftgrupper så solvas varptrådarna genom flera av grupperna och grupperna ska samverka. Jag har testat att väva samma bindning på fyra sätt och i två vävstolar. Om bilderna: I Standard kan man inte markera att ett skaft är oknutet. Där har jag markerat med grått. Till höger om de mer pedagogiska trampningarna visas en trampning där man kan trampa rakt igenom. Jag har bytt plats på trampa 2 och 3. Lite om den bindning jag valt finns HÄR |
Vävning med en skaftgrupp Den första vävningen var med en grupp skaft, alltså inga varptrådar solvades mer än en gång. Jag vävde den i min lilla Julia med kontramarsch, men med enbart två partier. Då behövdes sammanlagt 6 skaft och 6 trampor. Med fyra partier som här behövs sammanlagt 10 skaft och 9 trampor. Med tramporna så som till höger var det lätt att hitta tramporna. Botten- och avbindetrampa med höger fot och mönstertrampan med vänster fot. Om jag minns rätt så lättade jag på vänsterfoten när det var ett tuskaftsinslag, men kunde ha foten kvar på trampan. Här går det åt två mönsterskaft/parti och två avbindeskaft. |
Vävning med drag Väver man med drag så behövs endast 4 skaft för mönstret istället för 8. Mönstersolvning: damast solv Fyra trampor + en nivelleringstrampa för att återställa skaften i normalläge. |
Vävning med dubbla skaftgrupper i en mångskaftad vävstol Om man inte har en vävstol med drag så finns andra metoder. I Anna Henrikssons* och i Jane A Evans** böcker om vävning i Finland och i Lettland beskrivs hur man väver med dubbla skaftgrupper. Anna Henrikssons beskriver hur man väver ett "mångdelbart motiv" (ett mönster på flera partier) genom att väva med dubbla skaftgrupper. Det är tre skaftgrupper, mönsterskaft, avbindeskaft och bottenskaft. Jane Evans beskriver att man satte upp väven på samma sätt i Lettland. Båda lägger avbindeskaften direkt efter mönsterskaften och därefter kommer bottenskaften. Tvärtemot beskrivningen ovan med drag. Det jag reagerade på är att avbindetråden, som inte solvas på mönsterskaften, solvas både på avbindeskaften och på bottenskaften. Det var detta som gjorde att jag ville testa hur det fungerade. Mönstersolvning: solv med små ögon I det provet flyttades mönster- och avbindeskaft en bit längre bak i vävstolen (min vävstol är stor och lång!) för att få bättre tuskaftsskäl. Kanske det inte hade behövts om jag justerat allt lite noggrannare. Även här behövs en nivelleringstrampa. Jag la den till höger för att kunna ha min vänsterfot kvar på mönstertrampan. Bra att lätta lite på den foten vid tuskaftsinslagen. |
Evans skriver att det finns ett alternativ där avbindetråden enbart solvas på avbindeskaften. Mönstersolvning: solv med små ögon Här vävde jag utan att ha något större mellanrum mellan skaften. Nivelleringstrampan behöver bara knytas för avbinde- och bottenskaft. |
Sammanfattning Jag har vävt bindningarna med dubbla skaftgrupper i min stora vävstol. Hur det skulle fungera i den lilla Julia vore intressant att testa. Det här kan vara ett sätt att väva med fler partier även om man inte har tillgång till en dragvävstol. Men det är inte alltid man sparar skaft. Är varpförhållandet 1/1, en bottentråd/en avbindetråd sparas inga skaft. Metoden är mer tillämplig för förhållanden som 2/1, 3/1, 4/2 etc. Det är enbart antalet mönsterskaft som blir färre, botten- och avbindeskaft blir desamma. Genom att solva avbindetråden på både avbinde- och bottenskaften behöver man inte fundera över hur bottentrådar och avbindetrådar ska solvas för att bottenbindningen ska bli rätt. Det gör också att man kan kombinera bottenbindningar och avbindningar som inte går annars. t.ex. en tuskaftsbotten med en avbindning i 3-sk kypert med inslagseffekt. Att väva med drag förenklar genom att man inte har så många trampor att hålla reda på. Och man kan lätt ändra mönstret. Vävningen enligt det sista exemplet gick förvånandsvärt lätt, när skaften justerats och man kommit in i en bra trampning. Väl värt att testa om man inte har ett drag. |
Något spännande historiskt material kan komma vid senare tillfälle! |
* Henriksson, Anna, Lärobok i vävning. 1948. |
© Åsa Martinssons textilverkstad 2021 |