Textilverkstad

Förhängen till den väggfasta sängen

Det finns en väggfast säng, som behöver några tygvåder att hänga framför den. Inte så att det täcker hela, bara två smalare vid huvudänden. De får bli smala, eftersom de ska vävas i min lilla vävstol, där jag bara kan ha 65 cm skedbredd. De blir strax under 60 cm färdiga.

Jag vill gärna väva något mönstrat, men de små textilfragment som har hittats i gravar på Gotland från Bandelundahusets tid är bara enfärgade släta kypertvävar. Det är inte särskilt inspirerande. Och jag vill ju också hitta något som är inspirerande att väva!

Walton Rogers redovisar ett par fynd av en mönstrad väv från Anglo-Saxisk tid (450-700). Ett större stycke är från graven Wakerley No4 G85. Det fragmentet låg över sköldbucklan. Det finns fler spår av samma väv över hela skölden. Det tolkas som en filt/täcke (coverlet*) som lagts över innehållet i graven. Från två andra gravar finns exempel på samma väv, Mucking II Es4 G931 och Market Livington Wi5 G23. Alla tre räknas som tjocka tyger med 8-10 x 10-11 tr/cm. De från Mucking II och Market Livington är vävda i ull; vilken fiber det från Wakerley är vävt med är inte identifierat. Tygerna räknas som importerade.

I en rapport 1988 om textilierna från grävningen beskriver Elisabeth Crowfoot fyndet närmare:

The warp is coarse but fairly evenly Z-spun, the ground weft also Z-spun but considerably finer, and the pattern weft coarse and very loosely S-spun, with a softer appearance than the other yarns. The two wefts would no doubt have been of different colours. It is possible that all the threads were of wool, though the appearance of the ground weft rather suggests flax.

I katalogen beskrivs garnerna:
Fragmentets storlek: 9,0 x 5.0, Spinnriktning: Z/Z,S, Trådtäthet: 8-9/10,
varp diam: 0,7-1mm, botteninslag: 0,5-0,7, mönsterinslag: 0,9-1,3 mm.

En uppteckning av fragmentets bindning finns både hos Crowfoot och Walton Rogers.

Här har jag ritat upp den i vävprogrammet WeavePoint.

Det är spännande att en väv med det här vävsättet är funnet i en grav från anglo-saxisk tid. Vävsättet är det som i modern tid i Amerika kallas Summer and winter och som vävts som ”coverlets” i framför allt Kanada. I Finland har det vävts sedan långt tillbaka i tiden. Till Sverige kom tekniken från Finland på 1970-talet. Ofta kallas den kuvikas här.

Finns det något där emellan som kan binda samman dem? John Becker tar upp de siden som finns i samlingen av textilier från de kungliga gravarna i Las Huelgas, Burgos i Spanien. Becker tar upp två siden från 1100-1200-talen. De är vävda i silke och med rik mönstring. I de exemplen går mönsterinslagen över fem eller nio trådar, medan de går över tre i det anglo-saxiska tyget Becker gör en jämförelse med Summer and winter och skriver att det är samma konstruktion.

Man kan reflektera över att både det anglo-saxiska tyget och de kanadensiska är i liknande lite grövre kvalitéer medan de spanska tunna sidentygerna är helt andra tyger. De har enbart bindningen gemensamt.

Eftersom jag av en annan anledning just nu arbetar med de här vävarna så bestämmer jag mig för att använda fragmentet från Wakerly som förlaga till förhängena till sängen. Bara för att jag har lust att väva den! Och för att jag har en provväv i den här bindningen i ull som stämmer bra med den angivna trådtätheten.

Jag beslöt mig för att utgå från det här lilla fragmentet av mönstret. Det blir ett småmönstrat tyg. Färgerna blir de omvända på andra sidan.

Kamgarn 20/2 (Bergå) – ca 0,6-0,7 mm, Nokamgarn – ca 1 mm.
Den provväv jag har sedan tidigare har ca 8,6 varptrådar/cm och 8,5+8,5 inslag/cm.

Nu är tyget vävt!

* Det finns inget direkt svenskt ord som täcker ordet coverlet.

TILLBAKA