Textilverkstad

Naamas vävstol

Martin byggde Naamas vävstol av regelvirke i gotländsk kärnfuru. Den är byggd som en prototyp och han har använt moderna verktyg. Bilden från Egerton Genesis var givetvis den främsta förlagan, för det var det utseendet på vävstolen som vi strävade efter.

Gertrud Grenander Nybergs avhandling "Lanthemmets vävstolar" (1975) är en källa att ösa ur. Detaljer hämtade vi bland annat från fynd i Riga och Koknese (Lettland).

Naama 1.0

Före sommaren 2017 blev prototypen, Naama 1.0, färdig. Den fick följa med till Bornholms Middelaldercenter för att testas under våra veckor där i Stormannens kammare.

Naama är tillverkad med sådana mått så att hon isärtagen får plats i bilen. Sidorna är pluggade och limmade. I övrigt är det kilar som håller samman vävstolen. Åsa hade gärna sett att hela vävstolen varit hopsatt med kilar. Så att den isärtagen bara hade varit en knippa träreglar, som ett stort "plockepinn-spel".

Vävstolen har inga sträckbommar, enbart varpbom och tygbom som ligger löst i sina hållare.

Naama blev utrustad med två skaft med fasta solv. Vävskeden i sin hållare hänger i snören.

Här sitter tramporna fästade bak, det var inte meningen, det råkade bli så! Vävstolen är utrustad med mer moderna block i väntan på de medeltida.

Provvarpen bestod av Möbelåtta enkelt 8/1. Tätheten fick jag anpassa till de rörskedar jag hade då. Inslaget är Kampes 6/1. Nu var ju inte det viktiga att få till ett bra tyg, utan att få vävstolen att fungera och visa oss vad som ska förändras och förbättras.

Principen är den samma som med en modern vävstol, men det mesta uppför sig faktiskt på ett annat sätt. Till en början luddade varpen så mycket att jag trodde att det skulle bli nödvändigt att klistra den. I Naama blir det större påfrestningar på varpen än i min moderna vävstol. Med lösare spänning och lägre skäl gick det till slut bra. Det blev också ett riktigt bra tyg, med en trevlig kvalité efter valkning.

Naama 1.1

Nu har hon fått kortare solv, 18 cm, knutna av knyppelgarn 30/3. Man ska väva med låga skäl. De solv jag knöt snabbt innan Bornholm visade sig vara för långa och jag använde ett för lösspunnet lingarn.

Nya block ersätter de mer moderna. De är inspirerade av fynd i Lettland. Tramporna sitter nu fram, så som det är på bilden och på de flesta medeltida bilder och de är bredare. Den placeringen gör att det är lättare att trampa och vävstolen fungerar mycket bättre.

I april 2018 fick hon följa med till Svenska Vävakademins vävstolssymposium "Från handkraft till fotkraft" på Julita. Varpen var den samma men omsolvad med de nya solven. Deltagarna fick prova att väva på henne. Själv hann jag inte väva!
Här väver Amica Sundström.

Foto Sara Kånåhols

På Medeltidsveckan i augusti 2018 återskapade vi en vävverkstad i Packhuset på Gotlands Museum.

Vi satte upp den första riktiga varpen, 45 cm bred. Ett rutigt tyg från boken "Textiles and Clothing" om fynden från London. Nu hade vi äntligen fått tag i en rörsked med 4 rör/cm. De flesta skedar som är bevarade är annars mycket täta. Den vi fick var för lång och skadad i ena änden. Martin kortade av skeden till lämplig längd.

Om en varptråd brister under arbetet ska man ha garn till hands för att genast bota (bota=laga) med det garnet. En sådan hållare med botgarn fick så klart Naama´s vävstol.

Under veckan vävde främst Randy Sklaver och Amica Sundström. Jag fick inte så mycket tillfälle att sitta vid någon längre stund. Vi hade en del bekymmer i början, men allt eftersom så började väven fungera fint. Sista dagen fick Randy ordning på henne.

Först hade jag svårt att få tillräcklig spänning på varpen. Vi hade haft samma problem i Packhuset. Så vaknade jag på natten och kom på att nu var varpen bredare än den lilla provvarpen. Kanske lite mer tyngd i påsen, som bromsar varpbommen, var lösningen. En sten till i påsen och så var problemet löst! Nu har hon sten från två middelaldercentra.

En liten film från vävningen

Jag vävde ut väven, det blev ca 4 m. Tyget blev fint efter en lätt valkning. Jag sydde en hätta och en börs.

TILLBAKA