Textilverkstad

Fasta solv

© Text och bilder Marie Ekstedt Bjersing

Fasta solv är en äldre typ av solv som tidigare användes i Sverige och fortfarande används i andra delar av världen. Andra namn på solven är satta eller sammansatta solv, ett engelskt namn är clasped heddles(1). Namnet kommer av att man inte kan flytta ett solv från ett skaft till ett annat. Solven sitter fast, eftersom alla solven knyts med en tråd för de övre hankarna och sedan en annan tråd till de undre hankarna. De lösa solven däremot, knyts ett och ett, med en tråd per solv, och kan flyttas mellan skaften. En omgång solv, kallades i Dalarna för en skaftgång. De fasta solven brukar räknas till de äldsta solven och har ett släktskap med solven i den varptyngda vävstolen.

I Sverige finns belägg att båda typerna av solv har använts parallellt sedan 1600-talets slut, i museisamlingar finns solv och redskap för båda typerna bevarade. Johan Törnstens skriver i sin bok från 1786, Underrättelse om linne-lärfts väfnaden uti Nätra sochn, om två olika typer av solv: knutna (lösa solv) och satta (fasta solv)(2). Det var yrkesvävarna som behöll de fasta solven längst, fram till 1800-talets slut. Det finns också fasta solv med öga som används i grövre kvaliteter.

Bild 1

Från vänster till höger:

Fasta solv utan öga
Fasta solv med öga
Lösa solv

Solven är ritade med två olika färger, två solv av varje sort. Detta för att förtydliga att solvet är knutet av olika trådar och hur/om de hänger samman med varandra.

Den streckade tråden visar ryggåstråden som solven är knutna runt.

Man kan knyta solven på olika sätt och jag visar här hur man kan knyta dem med minimalt med redskap, runt en bräda. Många yrkesvävare hade däremot speciella ställningar att knyta runt och det kan man se beskrivningar i Diderot & Alemberts bok Art de la soie, som kom ut i mitten av 1700-talet och nytryck på 1989(3). Mina kunskaper om solv kommer från att ha studerat solv och solvredskap i museisamlingar, läst litteratur, tagit del av andra vävares metoder och genom att själv knyta solv och använda.

Den viktiga pasman
När det spunna garnet härvlades upp, knöts en markeringstråd efter ett visst antal varv, en pasmatråd. Andra namn på pasma, är basma, bund eller tal(4). Det fanns många olika sätt att räkna och här beskriver jag 60 räkning, dvs. efter 60 varv på härveln hade man 60 trådar – en pasma. I de vävskedar som användes markerades pasmorna med en tråd eller markering på skeden, eftersom man oftast hade två trådar i rör så blev en pasma i skeden 30 rör. Bredden på skeden angavs i antalet pasmor(5). Även i de fasta solven markerades pasmorna. Pasman följer med i hela uppsättningen.

Redskap och material

Skaftkäppar, en bräda att knyta runt, en nål, några klädesbitar och tråd, det är allt som behövs för att knyta solv.

Skaftkäpparna
Gärna runda skaftkäppar som är i samma tjocklek som ditt pekfinger eller lite tjockare (det underlättar solvningen). Anpassa längden på skaftkäpparna till din vävstol. Gör gärna en skåra i kanten på skaftkäppen, så att man sedan kan knyta fast ryggåstråden som solven knyts runt. Du behöver skaftkäppen redan vid knytandet av solven.

Solvbräda
Längden på brädan bör vara 20-30 cm, för att få en bekväm arbetsställning medan man knyter. Omkretsen på bräden kommer bli solvets färdiga längd. När man vävde på 2-4 skaft har solven ofta haft en längd på 18-25 cm. Längden på solven beror på hur djup vävstol man har. I en djup vävstol, där solven sitter långt bort från den som väver, krävs längre solv jämfört med när solven är nära den som väver.

Bild 2. Exempel på storlek på brädan och hur långt det färdiga solvet kommer att bli.

Nål
Det är bra med en grov nål, som gärna är lång och jämntjock, exempelvis stoppnål som är 8 cm lång. Man behöver inte knyta runt en nål, men fördelen är att solven blir lite lösare knuten runt ryggåstråden och man kan lättare förflytta solven i sidled, vilket är bra om du vill använda solven till olika uppsättningar.

Materialet i solven
Välj kvalitet beroende på vad du ska väva. Ofta kan man använda samma solv till flera olika vävar. Äldre solv av bastfibrer (lin eller hampa) är antingen två- eller tretrådiga, på 1800-talet kom bomullen och då användes ett fem- eller sextrådigt bomullsgarn. Jag rekommenderar ett hårt tvinnat lingarn. Eftersom dagens lingarner ofta har en lös tvinning rekommenderas 3-trådigt knyppelgarn. En tunnare bomullsmattvarp går också att ha. Ryggåstråden är den tråd som solven är knuten runt och som knyts fast i skaftkäppen. Tråden är av samma kvalitet som solven.

Man måste veta hur många solv man ska ha på varje skaft. I bevarade skaftgångar har kring 20 pasmor varit vanliga. Det innebär 20 pasmor x 15 solv = 300 solv per skaft och totalt 1200 solv på de fyra skaften. Det klarar man sig med till många vävar.

• Hårdtvinnat jämnt garn:
      3 trådigt knyppelgarn, exempelvis NeL 35/3, 25/3 eller
      6 trådigt mattvarp, exempelvis NeC 20/6

• Garnåtgång i meter:
      Solvtråd: antal solv * solvets omkrets + 2 cm/solv för knutarna
      Ryggåstrådarna: 2*skaftkäpp längd samt 20 cm extra per skaftkäpp

Bild 3. Stoppnål och knyppelgarn.

Pasmamarkering
Man kan markera pasmorna på olika sätt, genom att ha en liten vadmal eller skinnbit, med en tråd och i modern tid i Etiopien har jag sett att man målat en prick vid varje pasma. Om man väver i flera olika bredder med samma skaftgång, är tygbiten en enkel variant. Ska man väva täta vävar är det bättre med en tråd som markerar pasmorna.

• Material för pasmamarkering:
      Vadmalsbitar eller sämskskinn, ca 1*1 cm (80st om man knyter 20 pasmor/skaft).

Att knyta solven steg för steg

Bild 5. Schematisk bild med beskrivning över solven.

Solven är knutna runt ryggåstråden som sedan knyts fast i skaftkäppen. Pasmorna är markerade med en vadmalsbit, dessa solv innehåller 3 pasmor.

Övre hanken, knuten med oblekt tråd, knyts först.

1. Knyt de övre hankarna, med pasma markeringar
Börja med att trä ryggåstråden genom nålen så att nålen hamnar på mitten av tråden. Nålsögat används för att knyta solvet runt och allteftersom man har knutit solven kommer solven att glida över på ryggåstråden.

Bild 6. Ryggåstråden trädd på nålen.
Solven kommer knytas runt nålsögat.

Jag håller brädan och nålen i vänster hand och knyter halvslagen med tråden i höger hand. Knyt runt den trubbiga änden på nålen. Börja med att göra tre halvslag runt nålen. Lägg sedan tråden runt brädan och gör två nya halvslag runt nålen. Det är viktigt att vara konsekvent vid knytandet, att solvtråden alltid går från samma håll runt hela brädan. Jag gör mina två halvslag, lägger tråden framför brädan, kommer med tråden bakifrån och gör två nya halvslag. Upprepa till en solvpasma är klar, sätt ett skinn- eller klädesbit där. Sista klädesbiten brukar jag ta i en avvikande färg för att lättare veta att jag lägger alla skaften åt samma håll. Tänk på att inte knyta för hårt, för då kan det vara svårt att få knuten att glida på nålen.

Film 1. En klädesbit sätts fast.

Film 2. Några solv knyts.

2. Flytta över de övre hankarna till en skaftkäpp
När alla övre hankar är klara trär man in en skaftkäpp och knyter fast ryggåstråden i ändarna på skaftkäppen. Detta gör du genom att försiktigt förflytta solven från brädan till skaftkäppen, Känner man sig osäker kan man knyta en löst omknyten tråd tunt hankarna som säkerhet vid flytten.

3. Knyta de undre hankarna
Solvtråden som man ska knyta de nedre hankarna med ska träs igenom alla övre hankarna, och trådrullen ska vara på höger sida. Skaften med de övre hankarna har du i knät och du börjar knyta runt det solv som är längst till vänster och förflyttar sig en hank till höger för varje gång.

Vid knytning av den undre hanken plockar man fram en ögla av tråden som löper genom alla solven, lägger den runt brädan, knyter två halvslag. Lägg hanken åt sidan, och ta fram en ny ögla av tråden som du knyter med. Var noga att förflytta dig en hank i taget och att ta dem i rätt ordning. Halvslagen är detsamma som när man knöt de övre hankarna.

Film 3. De undre hankarna knyts. Observera att tråden man knyter med går igenom alla hankarna och står på golvet på höger sida.

Film 4. Flytta över till skaftkäpp.

Att solva

Om man har fler solv än vad som kommer att användas i en uppsättning är det viktigt att kontrollera hur många pasmor bred väven ska vara, så att man lämnar lika många tomma solv i vardera sida. Ta fram solvet som ska tråden ska solvas genom: trä först varptråden genom övre öglan, sedan i nedre och tråden kommer att hamna mitt i hankarna!

Film 5. Här är det bomullssolv, knutna av bomull NeC 20/6, tvinnande av entrådigt bomullsgarn.

Marie Ekstedt Bjersing
Vävare och textilforskare med inriktning mot vävning, redskap och metoder. Har haft forskningspengar från Agnes Geijers fond för nordisk textilforskning för att studera solven och dess betydelse i vävstolen.
Vävlärare på Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk
Instagram: Marie Ekstedt Bjersing, #vävningredskapmetoder

--------------------------------------------------------

1. Becker, John (1987). Pattern and loom: a practical study of the development of weaving techniques in China, Western Asia and Europe. Copenhagen: Rhodos.
2. Törnsten, Johan (1786). Underrättelse om linne-lärfts väfnaden uti Nätra sochn. Nyköping.
3. Diderot, Denis & Alembert, Jean le Rond d' (red.) (1989). Recueil de planches, sur les scien ces, les arts libéraux, et les arts méchaniques, avec leur explication. Art de la soie.. [Paris]: Inter-Livres.
4. Grenander Nyberg, Gertrud (1974). Lanthemmens vävstolar: studier av äldre redskap för husbehovsvävning. Diss. Stockholm : Univ.
5. Ekstedt, Bjersing, Marie (2016). Textila redskap: Vävskedar. Ur VÄVmagasinet nr 2, 2016.

TILLBAKA