Textilverkstad

Kök och matlagning

Sommaren 2008 var första året som vi hade en tripod. Den var en kopia från Osebergsskeppet och har rest med Krampmacken till Konstantinopel på 1980-talet. Nu fanns den i Sjonhem och vi fick låna den!

Nästa år hade vi vår egen. Vår vän smeden Lydänge gjorde den. Vi ville ha en enkel tripod, men fick denna vackra, som är en kopia av den från Krampmacken. Och den är försedd med en gotländsk "skärding" för att hänga upp grytorna i.

De första åren hade vi enbart tripoden och eldade i en grävd grop. Det är inte någon bra arbetställning. Till sommaren 2010 byggde jag därför en spis. Den är inte högre än att vi kan använda tripoden, men tillräckligt hög för att det ska vara bekvämt att laga mat.

Det spännande är att man lär sig hela tiden! Vi såg en hel del uppbyggda kök liknande det som som jag gjort och som fungerat fantastiskt bra under två somrar. Men... när vi började leta efter källor så hittade vi inget som liknar det här. På bilderna ser det mest ut som om man gjorde upp eld direkt på marken - ganska självklart. I vår tid får man inte alltid elda på marken, eller gräva för en eldgrop. Vår lösning blev då att be smeden att göra ett rejält eldfat som passar till vår tripod. Det är inte historiskt belagt - men det är den moderna lösningen!

Eldfatet är tillverkat av en cirkel "uppklippt" och hopfogat. Det fungerar bra. Vippar man fatet en del får man vindskydd och en bättre eld.

Vi behövde grytor och letade runt på nätet och hittade afrikanska potjie-grytor. De är mycket lika europeiska medeltida grytor. Visst - vi hade kunnat skaffa kopior av medeltida grytor. Men vi tycker att det finns ett värde i att visa på en kontinuitet. Och vi kommer inte att slipa bort bokstäverna på grytorna, som någon föreslagit oss att göra. Det enda som störde oss var grytornas fula hänklar. Men smeden fixade nya! Vi är bara två personer i grupp Risma, så det är små grytor vi har.

När vi enbart hade en tripod använde vi som eldfat en del från en tallriksharv, som stod på en ring. Även detta av smedens tillverkning. Nu använder vi den istället som stekfat. Alldeles utmärkt att steka på. Ställer man ringen upp och ned så sjunker den inte ner i sanden.

En poäng i vår förmedling av medeltiden är kontinuiteten. Vi söker inte enbart efter kopior, utan letar efter nutida konsthantverk som stämmer med det 1300-tal som vi vill gestalta.