Textilverkstad

Undervisningen i bindningslära

Som på många andra vävskolor skedde undervisningen genom att eleverna förde anteckningar, som sedan skrevs rent och förseddes med de uppritade bindemönstren. Här är en del av en av de första sidorna med anteckningar om kypert. Med röda rutor betecknade man höjda varptrådar. En rapport av bindningen ritades ut i blått. Den rapporten ligger nere till vänster eftersom man angav varptråden längst ur till vänster som nummer 1. Man ritade enbart upp bindemönstren, ingen inredning.

Lenas handstil är mycket prydlig och lättläst. Kommateringen är exemplarisk efter tidens regler.

Man gick först igenom "Enkla vävnader" som tuskaft, kypert och satin. Alltså de tre grundbindningarna.

Sedan kommer de "Härledda bindningarna: Panamaartade bindningar, Ripsartade bindningar, Diagonalartade bindningar, Satinhärledningar.

Därefter de Kräppartade bindningarna har många intressanta sätt för konstruktion.

Sedan Färgeffekter i tuskaft, panama, rips och kypert, som behandlas i ett särskilt avsnitt. För Färgeffekter i satin finns bara text och ett par tomma sidor - undras vad som skulle finnas där?

Sist går man över till drällvävnader och beskriver hur man konstruerar dem med solv- och trampnycklar.

En jämförelse med min egen utbildning i Borås
Under mitt år på handvävningen hade vi Ulla Cyrus-Zetterström som lärare och använde naturligtvis hennes bok "Handbok i vävning". Ulla har berättat att när hon 1945 efterträdde Hilma Stenwall (som Lena hade som lärare) gjorde hon i ordning kompendier, så att eleverna skulle slippa skriva ner allt. Det kompendiet blev sedan "Handbok i vävning". De bindningsteckningar vi fick göra för hand var för analyser.

När jag därefter gick två år till på Textilinstitutet fick vi Per Esselius som lärare i bindningslära. Där fick vi verkligen rita bindningar! Per Esslius kom till Väfskolan 1929, jag hade honom som lärare läsåren 1968-69 och 1969-70. Vi fick ett stencilerat kompendium med teorin och därtill tomma rutpapper. Sedan gällde det att rita bindningar. Men vi behövde inte måla med akvarellfärger och lacka efteråt, vi fick använda spritpennor. Det var en undervisning som var anpassad till industrin. Det här var en fantastisk undervisning för någon som var på väg att bli bindningsnörd! När jag jämför mitt kompendium och mina ritningar med Lenas så ser man likheten, fastän 40 år skiljer.

Bilder ur mitt kompendium