Ett rutigt tyg från London
För det första tyget i min medeltida vävstol valde jag ett rutigt tyg ur boken textilies and Clothing*.
No 64, ett smårutigt tyg.
Jag hade tidigare vävt ett annat av de rutiga tygerna ur boken, No 172, för att testa mina garner från Ösel. Det är varpspunna och inslagsspunna garner i naturbrunt och vitt.
Jag provvävde då för att få fram en bra kvalité med mina garner. Det finns en analys som visar antal trådar/ruta.
Efter en lättvalkning fick jag 9 varptrådar/cm och 7,7 inslag/cm.
No 64 är datertat till andra kvartalet av 1300-talet och är en del av en knäppt ärm. Troligen har det varit lätt valkat.
Även för det har tyget finns en analys som visar små rutor vävda i tuskaft med åtta trådar i varje ruta och med två trådar i en mörkare färg som avgränsar rutorna. Originalet har röda (krapp) och vita rutor som avgränsas med en mörkare färg. Så mycket krappfärgat garn hade jag inte att det gick att väva med de färgerna. Det blev istället bruna och vita rutor avgränsade med rött.
Det finns inga uppgifter om trådtätheter i boken, men det finns foton med måttuppgifter. Genom att jämföra de måtten och antalet trådar/rapport uppskattade jag trådantalet till ca 10 tr/cm. Allså ett lite tätare tyg än den kvalitén jag provvävt tidigare.
Det första tyget är vävt i min moderna vävstol med en metallsked som är exakt vad gäller tätheten.
Det här tyget är vävt med en rörsked som ser lika jämn ut när man tittar på den. Men i det färdiga tyget ser man små skillnader i bredd på de små rutorna. Med större rutor hade det troligen inte synts.
|