TextilverkstadVävning |
Cloth of ray, ray clothEtt vanligt tygnamn under medeltiden är cloth of ray eller ray cloth, ett tyg med ränder. De vävdes bl.a. vid centra i Flandern, Brabant, norra Frankrike och England. Fynd finns från olika delar av Europa och från Novgorod. De fanns i olika kvalitéer till olika priser. En sökning på nätet ger snabbt ett antal användningsområden för tyget - och litterturhänvisningar att gå vidare med. Nigel Saul, Knights and Esquires: The Gloucestershire gentry in the fourteenth century. 1981 Margaret Howell, Eleanor of Provence: Queenship in Thirteenth-Century England.1998 Det finns ett antal liknande hänvisningar till att ray användes vid de stora kungliga högtiderna. Det nämns både röda, blå och gröna ray cloth. Bland fynden från London* finns 93 exempel på randiga tyger som med all sannolikhet är just ray cloth. De är vävda i tuskaft med invävda ränder av en tätare väv. I boken redovisas en mängd av dem med analyser av hur banden är vävda och med färgangivelser. ![]() Varptätheten varierar från 15 tr/cm till 8 tr/cm. Vanligast ca 10 tr/cm. Ränderna är tätare slagna. Ofta är bara en rand bevarad, men ibland två eller tre ränder. Det är en stor variation både i färger och vävsätt. Man har även vävt med silke i ränderna. Bredden på ränderna går från några mm upp till 4-5 cm. Mellanrummen är från 3-4 cm och till ca 11 cm. De flesta fragmenten är från 1300-talet och några från början av 1400-talet. Krapp är angivet som färgämne i många fall. En provvävning
Jag gick igenom de olika exemplen i boken och färgade in några färger till inslag. Här är svårigheten att veta hur "reddish-purple", "crimson" "purplish-black" "dark brown madder" ser ut - och alla olika bruna, är de bruna eller är det krappfärger som fått den färgen i jorden? Och är det samma person som beskrivit färgerna i alla exemplen, eller olika personer? "Mid-brown" är säkert olika brunt för olika personer! Och så är det en beskrivning av färgerna så som de ser ut nu - antar jag åtminstone! Alltså mycket osäkert vad gäller färgerna. Tanken var att jag skulle sätta upp tre olika bottenfärger och testa ett antal av ränderna - men det blev bara en av provvävarna, den starkaste färgen.
Jag försökte att plocka bland de ränder som hade ungefär samma täthet i varpen. Under vävningen fick jag upp en sorts känsla för ränderna - varitionerna är oändliga. Provvävningen gjorde jag inför ett föredrag på Kapitelhusgården under Medeltidsveckan 2008. TILLBAKA* Crowfoot, Pritchard, Staniland, Textiles and Clothing. 2002.
|
© Åsa Martinssons textilverkstad 2010 |