Ullgarn
Jag har fått en del frågor om vilka ullgarner man kan använda till olika vävar, och vad olika ullgarner har för egenskaper. Därför lägger jag här in texten från föredraget "Att väva medeltida tyger med moderna garner" (Kapitelhusgården under medeltidsveckan 2008). Jag berättade om ullgarner - vad som har använts och vad som finns att tillgå i handeln.
Ull kan spinnas på två sätt - som kamgarn och som kardgarn. Orden säger en del om hur de tillverkas.
Kamgarn
framställs av långa glatta fibrer som har kammats till fullständig parallellisering. De snos samman i utsträckt tillstånd. De garnerna blir massiva, hårda och slitstarka. Garnet blir också oelastiskt. Ytan på ett tyg vävt med kamgarn upplevs som blankt och glansigt. Färgerna ser klara ut.
Med slända får man ett kamgarn, om sländan hänger fritt så att fibrerna hålla utsträckta.
  
Bilderna är från Bornholms middelaldercenter 2008 när hantverkare från Einhoven visade ullhantering.
Kardgarn
framställs av kortare, krusiga fibrer. Fibrerna ligger inte parallelliserade. Det blir plats för luft mellan fibrerna vilket gör att det blir ett lösare och mjukare garn. Garnet blir varmt och elastiskt. Ytan på ett sådant tyg upplevs som mjukare och mattare och färgerna mer oklara.
Med långrocken, som kommer under tidig medeltid, spinner man kardgarn.
Det blev ett motstånd till det här garnet - det fick t.ex. inte användas till varp. Man hävdade att det inte var så starkt och blankt som garnet spunnet på slända.
S och Z
Garnet kan spinnas med S-snodd eller Z-snodd. 
Vilket sätt att spinna man använt är olika i olika kulturer, man använder sländan olika. Man kan också kombinera de två olika spinnriktningarna för att förstärka utseendet på kypertdiagonaler. Det finns exempel på spinningsmönstrade vävnader - t.ex. hundtanden, som vi är vana att se i en kombination av mörkt och ljust garn. Den finns utförd i en kombination av S-snodd och Z-snodd.
Garnet kan vara 1- och 2-trådigt
(eller fler trådar). I stort sett all vävning under tidigare epoker skedde med 1-tr garn. Jag har inte läst någon förklaring varför, men min tanke är att eftersom det var spinningen som tog den mesta tiden i anspråk vid framställningen av tyg - så varför skulle man då lägga ännu mer tid på garnframställningen genom att också tvinna det! Att väva med 2-trådigt garn är en ganska sen företeelse.
Och här börjar problemen för oss som vill väva men inte spinna vårt eget garn - det finns inte så många 1-trådiga garner i handeln. Troligen beroende på att det inte är lika lätt att hantera ett 1-trådigt garn i en varp som ett 2-trådigt garn. Och vi har tappat bort kunskapen att man kan klistra ett varpgarn. I vävböcker fram till mitten av 1900-talet finns fortfarande avsnitt om att klistra varpgarn.
|