Textilverkstad

Jag fick låna en sjal

Ett textilt föremål kan ge en bild av hur en väverska tänkt och planerat. Jag fick låna en originalsjal, vävd av Desideria Wahlby från Alskog i slutet av 1800-talet. Den är stor, rutig i svart och rött, och vävd i två halvor. Rutorna stämmer exakt i hopsyningen.

Jag har tidigare sett på de här mångskaftade sjalarna från slutet av 1800-talet och analyserat hur de vävde mångskaftad kypert i damastvävstolen med fyra bottenskaft och några få mönsterskaft. Och jag ritade upp några i vävprogrammet Complex Drafting.
Om det kan man läsa här.

På inventeringskorten fanns uppgifter om storlek, täthet, bindning, färgrapport. Utifrån de uppgifterna rekonstruerade jag bilder på några av sjalarna, bl.a några av Desideria Wahlbys sjalar. Hon vävde ett antal med samma rutning i svart och rött, men med olika bindningar.

Nu fick jag en originalsjal att titta på. Det gav spännande inblickar. Den var vävd i två halvor med exakt passning av rutorna.

Det första jag såg var detta:
På ett enda ställe är det en annan färgeffekt än på sjalen i övrigt.
Hur kan den har uppkommit och hur har hon hanterat det?
Hon måste ha upptäckt det under vävningen.

I sjalen finns ett antal rutor med 2 svarta, 2 röda trådar/inslag där det bildas en färgeffekt.
De sista rutorna i ena halvan har en annan färgeffekt än de övriga rutorna.

Den ena halvan har 1242 inslag, den andra, med felet, 1254 inslag. Men halvorna stämmer exakt. Kan Desideria ha vävt med ett mått och anpassat inslagen efter det så att rutorna blev lika långa?

Men hur uppkom felet?
Det finns smalare ränder med 16 röda, 18 svarta, 16 röda varptrådar/inslag. I en av ränderna är det istället 18 röda, 18 svarta, 16 röda inslag. Alltså två extra inslag. Det är dessa två inslag långt tidigare, ungefär på mitten i den "felaktiga" halvan av sjalen, som gör hela skillnaden. Men det är först mot slutet som "felet" uppträder!

I och med det här felet kan jag dra slutsatsen från vilket håll Desideria vävt. Den "felaktiga" rutan måste hamna i slutet av den halvan.

Hur kom jag fram till det här?

Jag började med att lägga in den exakta varpordningen för halva sjalen i Complex Drafting, alltså så som det sett ut i vävstolen. Jag anpassade bindningen så att det stämde med sjalens vävning. Fortsatte med att lägga in inslagen exakt efter sjalen. Först ena halvan, sedan den andra. Det visade sig att det var olika antal inslag i rutorna som skulle stämma med varandra. Det gällde att tänka efter hur halvorna legat i vävstolen! Jag hade sidan med högerdiagonal som "rätsida", då hamnade skarven till höger i "vävstolen". Jag antog att den felvävda rutan kommit till på slutet av vävningen av den halvan. Genom att testa i vävprogrammet och ta bort två röda inslag, enbart i färgordning, så kommer bindningen i rutan med färgeffekten att bli som alla de andra rutorna i sjalen.

Ännu en spännande sak.
Det är hur skarven är gjord mellan de två halvorna. På ena halvan består rutan av 29 trådar, (2 svarta, 2 röda)x7+1 svart. På den andra halvan (med felet) består den av 25 trådar (2 svarta, 2 röda)x6+1 svart. Tillsamman blir det 54 trådar. På det sättet har rutan blivit lika stor i skarven som de övriga rutorna. Om jag vävt skulle jag ha börjat med den bredare halvan och sedan tagit bort trådar när jag vävde den andra.

Sjalen är 154 x 155 cm alltså så nära kvadratisk det går, det är ju också en använd sjal!

Jag försöker sätta mig i Desiderias ställe vid vävstolen.

Då skulle jag först ha en måttremsa med markeringar hur breda rutorna är i varpen och så försöka hålla den storleken även i inslaget – och göra på samma sätt i båda halvorna. En pappersremsa får följa med på den första halvan för att sedan användas när jag väver den andra. Kanske hade Desideria något annat sätt att kolla längden på rutorna, men eftersom det är olika antal inslag i rutorna mittemot varandra i sjalen måste hon mätt på något sätt.

Efter att ha lämnat varp till fransen så börjar vävningen. Inslagen vänder en bit utanför vävkanten till vänster för att bilda frans. Det är alltid, utom i ett fall, ett jämnt antal inslag av varje färg. Om man börjar till vänster med ny färg så vänder inslaget hela tiden i högerkanten. Fint när man ska sy ihop halvorna. Så väver jag hela längden.

Mellan längderna lämnar jag varp för frans. Vänder remsan och väver den andra längden. Och här får jag två röda inslag för mycket, men märker inte felet förrän jag vävt ett längre stycke och kommit till rutan med färgeffekten. Det blir för mycket att ta upp, så det får vara. Det syns inte särskilt mycket när alla ränder stämmer så fint och sjalen ska ju bäras.

Ett annat sätt att korrigera den ”felaktiga” rutan hade ju varit att göra så här: När man upptäcker det skulle det inte varit så många inslag att repa upp och så göra den röda bården precis före rutan två inslag smalare (14 i stället för 16). Då hade det inte blivit något ”fel”.

Men det hade å andra sidan inte heller blivit en mycket spännande genomgång av Desideria Wahlbys sjal från nån gång på 1870-talet.

TILLBAKA