Textilverkstad

Vävning

Band med rörformig kant

I två danska kvinnogravar från äldre romersk järnålder (100-200-tal) finns kantband vävda med en rörformig kant. De kallas för Hammerumpigen och kvinnan från Lønne Hede. Gravarna ligger på Jylland inte långt från varandra, 8o km. I båda fallen är banden fastsydda på kanterna på kvinnornas peplos.

De är vävda i tuskaft så att i den rörformiga kanten går tuskaftsinslagen ett och ett, i den släta kanten går de dubbelt.

Hammerumpigens band har en blå rörformig kant och den släta kanten har omväxlande vita och röda trådar. Kvinnan från Lönne Hede har en röd rörformig kant, den släta kanten är röd/vit med några få blå varptrådar mellan den rörformiga och släta delen.

Under våren har jag testat och lekt med banden. Jag hade först enbart bilder på banden.

Eftersom banden är vävda i tuskaft använde jag en bandgrind och tog de garner jag hade tillhands. Det var ju först och främst för att testa hur de kunde vävas.

Mitt första band är det som ligger längst ner. Det är vävt med 20/2. Det har 18 gröna trådar i den rörformiga kanten, och sammanlagt 10 tr i den släta kanten.

Därefter testade jag med möbelåtta och försökte se på färgerna i bilderna från Hammerum. Det är bandet i mitten.

Längst upp ett test hur ett 12/2 blev.

Sedan fick jag tag i boken om Hammerumpigen* och kunde läsa mer exakt om det bandet. Graven från Lønne Hede finns inte så mycket publicerat om.

I publikationen om Hammerumpigen har man gjort en rekonstruktion. Där har man använt 20 trådar till den rörformiga kanten. Så jag vävde ett band till, fortfarande med möbelåtta, med 20 trådar för "röret". Då tog jag bandet från Lönne Hede, för jag tycker det har så intressanta färger, med den lilla blå randen mellan "röret" och den släta kanten och med några blå trådar längst ut. På en närbild av det band som finns i boken om Hammerumpigen ser det ut som om inslaget är blått. Men jag valde rött som i "röret". Det röda syns då som små prickar mot den blå kanten.

Med en bandgrind är banden relativt lätta att väva. Man sätter upp alla trådarna efter varandra, jag hade trådarna till den rörformiga kanten till vänster i grinden. Öppnade ett skäl och slog in från höger genom hela skälet. Man går tillbaka i samma skäl men hoppar över trådarna i "röret" och går in i den släta kanten. Där kommer inslaget att ligga dubbelt. Så växlar man skäl och väver vidare på samma sätt. Det gäller att dra åt lagom hårt så att "röret" bildas.

Att ha omväxlande färger i den släta kanten, t.ex. vitt och en färg, gör att det är lätt att se vilket skäl man ska öppna.

Det här är band att leka vidare med! Så det fick bli ett prov till. Gick det att få till rörformiga kanter i båda sidorna?

Det övre bandet har 10 trådar i kanterna, det nedre 6. Det övre blev ett trevligt stadig band. Det nedre är jag inte lika förtjust i. Det var lite trixigt hur man skulle dra åt inslaget när bandet har dubbla rörformiga kanter.

Banden med möbelåtta blir ganska grova men är fint att testa vävnngen med. De med 20/2 blir tunna och fina.

Jag tvättar alla band och sträcker dem genom att linda dem runt en flaska el. dyl. De får då ett mycket trevligare "grepp".


* The Hammerum Burial Site. Costume and Clothing in the Roman Iron Age. Museum Midtjylland. 2019.

© Åsa Martinssons textilverkstad 2021