TextilverkstadAnnan textil |
||
Rosenkransen2013 deltog vi i en medeltida pilgrimsvandring veckan efter Pingst. Sträckan var den vandringsväg som solberganunnorna använde från Visby till Sankt Olofsholm för att hämta hem offergåvorna. Sankt Olofsholm är det ställe där kung Olof landsteg på Gotland på sin väg mellan Kiev och Stiklastad. Tiden för vandringen var slutet 1300-tal. Vi var 12 personer, 4 hästar och 2 hundar. Vandringen tog fyra dagar. Det finns en film, ca 30 minuter, från vandringen Medieval Pilgrimage 2013 Vi fastnade för rosenkransens böner. Så vi började studera hur de radbanden för vårt 1300-tal sett ut. Då är ännu inte böneföljden och radbandets utformning fixerad, så som det blir senare. Pendangen med fem kulor, två stora och tre små, kommer först något eller några hundra år senare. Vi fastnade för alla dessa raka pärlband, som överflödar i bildmaterialet. Radbanden är ofta indelade i olika många dekader. Vanligtvis avslutas det raka bandet med tofsar eller något annat. Stor nytta har vi haft av Chris Lanings blogg och hemsida. Läsning där rekommenderas. Vi valde varianten med en dekad för våra medeltida pilgrimsvänner och började med att tillverka några enkla radband av ryska träpärlor, som vi köpt i Kuressaare. De man nog oftast tänker på är de som är hopbundna till en krans och består av fem dekader - 5 + 50 pärlor. De medeltida avslutas ofta med en tofs. Här några av glaspärlor, trädda på silkesnoddar och försedda med silkestofsar. Kortare, raka radband som består av 10-20 pärlor finns det gott om på bilderna. Ibland avdelade med större pärlor. Ibland har alla pärlor samma storlek. Här ett antal trädda med benpärlor. Bland fynden från det medeltida London finns snoddar, vävda med två färger - med påträdda pärlor. I boken står att de är vävda med brickor. Samma utseende får snoddarna om man väver med en bandgrind. Mina snoddar är vävda med silke. Van Eyck visar i sina målningar hur radband med många lika stora pärlor hänger över en spik på väggen. Båda ändarna avslutas med en stor tofs. Sankta Hedwig får illustrera ett sätt att bära ett långt rakt radband. Det ser ut att sitta fast med en brosch uppe vid axeln och hänger ner. Vad som finns upptill är osäkert, jag har satt dit en liten Mariamedaljong från Visby domkyrka. Nedtill är en tvåfärgad tofs. Pärlorna i hennes radband är av olika storlekar och inte tydligt indelat i dekader. Jag har valt att indela det och använda röda träpärlor för att det inte skulle bli så tungt. De stora pärlorna är av glas. På ett 1500-tals porträtt sitter en man med ett kort, rakt radband som han bär med en slinga runt handleden. Det medeltida bönelivet bygger på mässan och på tidegärden. Från dessa två källor kommer den folkliga andakten, som kombineras i rosenkransen. Radbandets latinska böner är hämtade från mässan och att be ett visst antal hör ihop med tidegärdens psaltarpsalmer. Det finns uppgifter om att när de prästerliga munkarna bad sina korböner kunde de icke läskunniga lekbröderna be ett antal Pater noster. Då hade de ett band med ibland upp till 150 kulor. Kanske oftare 50. Det här var lekfolkets psaltare. Ibland kallas radbandet för ett Pater noster-band, beroende på de stora pärlorna. 1. 2. 3. |
||
TILLBAKA | ||
© Åsa Martinssons textilverkstad 2013 |