Textilverkstad

En dyna i vävsöm på Gotlands museum

I Gotlands Museums magasin finns en, eller är det två?, dynor i vävsöm. När dynan lämnades in till museet 1877 var de två delarna hopsydda till en dyna med tofsar av kattun i hörnen. Tofsarna gjorde att dynan daterades till 1700-tal*. Dynan stammar från gården Ardags i Ekeby socken.

Troligen är det två olika dynor hopsydda till en. Kanske är de medeltida, kanske 1700-tal. Men mönstret är klart medeltida. Margareta Nockert lämnar dateringen öppen.**

Bottentyget i båda dynorna har samma täthet, men de ser inte ut att vara vävda av samma väverska. Stadkanten i den ena dynan är fin och jämn, medan den är ojämn och klumpig i den andra. Och det finns en enkeltråd i varpen i den ena dynan som inte finns i den andra.

Jag såg den här dynan, den mer färgrika dynan, för flera år sedan och funderade på att sy en. Problemet var bottentyget. Det var jag tvungen att väva, för något sådant fanns inte att köpa. Och vävstolen har varit upptagen med annat. Nu har hemslöjden i Kalmar tagit upp vävsömmen - och de har vävt upp tyg! Det är samma panama vävd i lin som i "min" dyna. Kalmartyget har 4 dubbla trådar/cm i både varp och inslag, Gotlandsdynan 4,5 dubbla i varp och 4 dubbla i inslag. Proportionerna blir alltså lite annorlunda - men det var inte meningen att det skulle bli en exakt kopia.

Jag valde Åklegarnet från Norge att brodera med. Det är visserligen inte Z-tvinnat som orginalet, men det har samma vackra glans. Garnet är färgat med syntetfärger, med växtfärger hade det varit svårt att fånga färgerna exakt. Det var bra att ha museets magasin så nära. Det blev några promenader dit med garnhärvor.

Dynan har jag ritat av på museet och gjort en mönsterritning genom att använda vävprogrammet WeavePoint - och så manipulerat lite i Photoshop. Jag tolkar arbetsgången så, att man har börjat sy på mitten av tyget, fyllt ut mot stadkanterna och sedan fyllt ut mönstret så att dynan blivit kvadratisk.

Det var många regniga dagar under vår vistelse på Bornholm sommaren 2011. Det gjorde att jag i stort sätt hann brodera hela dynan.

Genom att jag kunnat se baksidan av broderierna har det varit möjligt att sy dem på samma sätt som de en gång syddes.

Nästa sommar var båda dynorna färdiga och blev fotograferade i Stormansgårdens fina stol. De har ungefär samma storlek som orignalet.

När man ser den andra dynan så verkar det omöjligt att urskilja ett mönster. Hela dynan är så missfärgad. Man kan se att det är ett gult mönster med en del blått. Men på baksidan syns mönstret och det blev möjligt att rita av. Vad jag kunde se så var det en gul färg och en blå, samma som på den första dynan. Men när jag på mina foton granskade baksidan för att se hur jag skulle brodera upptäckte jag att det nog var TVÅ gula färger. Tillbaka till museet och nu när jag fått upp ögonen så kunde jag tydligt se att en del partier var med en mörkare gul. Det syns enbart på baksidan.

* Branting, Lindblom, Medeltida vävnader och broderier i Sverige. 1928
** Signums konsthistoria, Den gotiska konsten. 1996

TILLBAKA