Textilverkstad

Bokmärken

Det händer ibland att man fastnar för något i en bild, som man egentligen inte tittade efter - och upptäcker något helt nytt. Jag hade köpt en stor, rikt illustrerad bok om siden* och bläddrade i den för att se på dräkter och närbilder av siden. På en bild sitter jungfru Maria och läser i en bok - och där fastnar min blick först på den gröna duken som skyddar boken med dekorationer i hörnen. Sedan ser jag det pärlbeströdda fästet för bokbanden.

Man kan skymta svaga röda streck. Det är bokbanden. Och de är ganska många.

Varför så många?

Snoddar används i missalet, gudstjänstboken. I sådana böcker är det nödvändigt att det finns band för att man snabbt ska hitta rätt ställe i boken. Även i bönböcker användes snoddar för att hitta rätt i tidegärdens många bläddringar.

Det är viktigt att snoddarna är tillräckligt långa. De ska gå att dra runt hörnet på boken. Kanske är det opraktiskt när boken är ställd i hyllan, men praktiskt nödvändigt när man ska använda boken. Snoddarna ska ligga ut från långsidan när man bläddrar i boken.

Här ligger bokmärket med pärlankaret i ett modernt missale.

I Clothing and Textilies 3** finns en artikel om bokmärken från 1200-talet och några århundraden framåt. Författarna går igenom ett antal bevarade bokmärken och beskriver de olika delarna.

Bokmärkena består av ett ankare (anchore) och band (strands). Banden avslutas på olika sätt.

Ankarna kan ha många olika utseenden – avlånga, av trä eller i form av små tygklädda kuddar eller pergamentrullar översydda med olika stygn. De kan vara runda som knappar översydda med stygn eller som på bilder med pärlor.

Banden är slingade, vilket är det mest hållbara, eller vävda. Banden är ofta i silke. De är gjorda i dubbel längd, vikta och fastsatta vid ankaret. De flesta bokmärkena har 6-8 snoddar.

Det här är mina tre första bokmärken. Ett med pärlor och två inspirerade av andra typer av ankare där banden är fästa på olika sätt i ankaret**. Banden är platta slyngade band av fem öglor silke. Det är viktigt att det blir tunna band för bokens skull.

De medeltida bokmärkena har många band, sex - åtta stycken. Så många behöver knappast vi när vi läser en modern bok. Jag tänkte att ett med två band skulle vara bra, så som i bilden till höger. Ett har man där man är i läsningen, det andra vid noterna (det är ett otyg när inte noterna står på samma sida som texten!

Vi är dock inte vana vid snoddar som inte sitter fast i boken, så det fick bli ett märke med fyra.

Två snoddar använde jag för att knyta fast bokmärket i boken. En snodd vid främre pärmen och ett vid den bakre. Och så knöt jag ihop dem med en liten rosett nedtill. Och så ett märke där jag är i läsningen och ett där noterna till artikeln finns. Med snodden ut vid sidan av boken är det lätt att bläddra.

Ett par vänner som är mycket i köket kommer att ha sådana här bokmärken med många snoddar i sina kokböcker, man kan bläddra utan att smutsa ner boken.

En annan säger att två snoddar är bra när man är två som läser samma bok. Då bör man nog använda olika färger.

För mig är det spännande att utifrån ett historiskt förmål gå vidare och utforma det på mitt eget sätt. Ankaret i boken ovan är bara en vanlig medeltida tygknapp där jag dragit upp de två dubbelvikta snoddarna i knappen och dekorerat med en stor och en liten pärla. Ett enkelt "vardagsbokmärke". De två i mitten är, liksom det första med pärlor, också en tygknapp men översydda med gladpärlor. Det sista har sin egen historia - det är en strasspärla med vitt tagel igenom och snoddarna är slyngade med tagel.

Bokmärken är en bra present. De här två gick till ett brudpar, men vem som valde vilket undrar jag. Här två avlånga vackra glaspärlor, inspirerade av de avlånga medeltida ankarna.

Snoddarna kan avslutas med tofsar eller dekoreras med pärlor. Men vad gör man när man inte har en massa pärlor att leka med? Asken från min moster med hennes halsband – kunde det finnas något där? Det visade sig vara en skattgömma!

TILLBAKA