Textilverkstad

Peplos, hosor och mössa 2020

När vi våren 2020 insåg att vi den här sommaren inte skulle kunna komma iväg på något av våra medeltidsevenemang blev vi frivilliga på Stavgard och bodde i Bandelundahuset och deltog i livet på gården.

Då blev frågan: Hur går vi 500 år tillbaka i tiden, till 800-900-tal, vad gäller dräkt och bohag? Vad kan vi använda av det vi har (1300-tal) och hur komplettera? Att göra allt nytt från grunden fanns inte tid till. Vi letade litteratur, tittade på bilder. Det finns inte mycket skrivet om just gotländska dräkter. Gotländskt gravskick och gotländska smycken finns det litteratur om.

Att det gotländska dräktskicket på vikingatid/järnålder skiljer sig från det svenska fastlandet framgick mycket snart. Några spår av hängslekjolen finns inte och smyckeuppsättningarna är helt annorlunda. Här finns inga spännbucklor, utan det är nålar och djurhuvudformade spännen.

Numera anser man att det gotländska överplagget varit en peplos. Så det var tolkningar av det plagget jag gav mig på jakt efter. På nätet hittar man många bilder på peplos, ofta ganska stora dräkter. Men jag letade efter de återskapare som skrivit om sina plagg, vilka källor de använt sig av och hur de tolkat dessa.

Jag hittade två bloggar, Åsa Karlssons blogg där hon utgår från gravarna i Fröjel. Hon hänvisar till Christin Barthelmis blogg. Båda återskapar en peplos som består av två ganska smala stycken. Cecilia Fd Nordfors Smedbergs har en helt annan tolkning. Hon utgår från Huldremosefynden och gör en stor och vid peplos. Bilder finns på hennes fb-sida.

Alla tre har utgått från Lena Thunmark-Nylén Die Wikingerzeit Gotlands. Om vad det står där återkommer jag till. Men nu till hur jag löste min dräkt för sommaren.

Jag hade ett tyg i förrådet, ett kamgarnstyg med ett bra fall. Jag valde att ha en öppen sida, tänkte att det går ju alltid att sy ihop den. Bredden på tyget, ca 150 cm blev längden, det blev ett överhäng på 27 cm när allt var fållat. Längden på tygstycket blev färdigfållat 250 cm. Den längden berodde mer på vad jag hade än på utprovat. Det har fungerat fint.

Som underkjortel tog jag en slät medeltidskjortel i tunt kostymylle.

Att en peplos är ett överplagg förstår man när man börja leva med den. En del sysslor fungerar mindre bra med den på. Jag förmodar att en peplos sätter man på sig antingen för att den är värmande eller att för att man ska klä upp sig.

Den sitter med nålar på axlarna och från nålarna hänger en snodd med pärlor. Djurhuvudspännen i sidan och ett verktygsspänne med en liten kniv som Rasmus Ramusson gjort.

"Huvudet" löste jag med att ägga min fläta till en knut i nacken med mässingsnålar och en nål gjord i finaste cederträ från en avbruten pil.

Så var det Martin, hans dräkt skulle också gå 500 år bakåt i tiden. Det fanns en grå enkel kjortel som kunde passera, trots att det fanns ett par knappar på ärmarna. Men benen! Vi tittade på bildstenarna och kom fram till att det fanns tre slags byxor och ben - pösbyxor, byxor med raka ben och helt släta ben. Vi stannade vid de släta benen som borde betyda hosor. Det skulle kunna gå att använda de vanliga medeltida hosorna men det var spännande att göra något nytt. Det blev hosor efter fynd i Hedeby och med samma återskapande som Hilde Thunem. Hon använde också samma fot som jag gjort på våra medeltida hosor. Mycket bra hosor sa Martin.

Så kommer vi då till mössan. Alla Martins mössor är typiska 13-1400-tals mössor. På bildstenarna finns toppiga mössor. När vi första gången var nere på Stavgard hade jag med mig något som skulle bli en sorts prototyp till mössa. Ett segment av en cirkel i rött ylletyg fodrat med ett grovt linne. Jag sydde, provade, sydde, provade. Det blev inte en prototyp, det blev Martins Stavgardsmössa. Barnen frågade honom: "Är du tomte här?"

Fortsättning följer med 2021

TILLBAKA