Textilverkstad

Cloth of ray, ray cloth

Ett vanligt tygnamn under medeltiden är cloth of ray eller ray cloth, ett tyg med ränder. De vävdes bl.a. vid centra i Flandern, Brabant, norra Frankrike och England. Fynd finns från olika delar av Europa och från Novgorod. De fanns i olika kvalitéer till olika priser.

En sökning på nätet ger snabbt ett antal användningsområden för tyget - och litterturhänvisningar att gå vidare med.

Nigel Saul, Knights and Esquires: The Gloucestershire gentry in the fourteenth century. 1981
... the knights were suited in their liveries of fine cloth of ray furred with ...

Margaret Howell, Eleanor of Provence: Queenship in Thirteenth-Century England.1998
... king and the queen walked from the royal palace to the abbey church over the special blue ray-cloth which was traditionally laid down for the occasion. ...

Det finns ett antal liknande hänvisningar till att ray användes vid de stora kungliga högtiderna.
1509 The coronations of King Henry VIII and Katharine of Aragone: The barons of the Cinq Ports held canopies over the royal couple who trod on striped cloth of ray, which was immediately cut up by the crowd when they had ...

Det nämns både röda, blå och gröna ray cloth.

Bland fynden från London* finns 93 exempel på randiga tyger som med all sannolikhet är just ray cloth. De är vävda i tuskaft med invävda ränder av en tätare väv. I boken redovisas en mängd av dem med analyser av hur banden är vävda och med färgangivelser.

Varptätheten varierar från 15 tr/cm till 8 tr/cm. Vanligast ca 10 tr/cm. Ränderna är tätare slagna. Ofta är bara en rand bevarad, men ibland två eller tre ränder. Det är en stor variation både i färger och vävsätt. Man har även vävt med silke i ränderna. Bredden på ränderna går från några mm upp till 4-5 cm. Mellanrummen är från 3-4 cm och till ca 11 cm. De flesta fragmenten är från 1300-talet och några från början av 1400-talet. Krapp är angivet som färgämne i många fall.

En provvävning
Ett klänningsgarn från Bergå,1-tr 11/1, gav en kvalité med ca 10 tr/cm.

Krapp anges i många fall som färgämne. Jag har uppfattat det som att de här tygerna varit färgrika. Alltså färgade jag in ett antal kraftiga krappfärger. Jag använde syntetfärger, men med mina växtfärgade garner bredvid färggrytan.

Jag gick igenom de olika exemplen i boken och färgade in några färger till inslag. Här är svårigheten att veta hur "reddish-purple", "crimson" "purplish-black" "dark brown madder" ser ut - och alla olika bruna, är de bruna eller är det krappfärger som fått den färgen i jorden? Och är det samma person som beskrivit färgerna i alla exemplen, eller olika personer? "Mid-brown" är säkert olika brunt för olika personer! Och så är det en beskrivning av färgerna så som de ser ut nu - antar jag åtminstone! Alltså mycket osäkert vad gäller färgerna.

Tanken var att jag skulle sätta upp tre olika bottenfärger och testa ett antal av ränderna - men det blev bara en av provvävarna, den starkaste färgen.

Ränderna med exakt antal inslag av varje färg finns analyserade. Mellanrummen fanns i några fall, andra har jag gjort som jag tyckt under vävningen.

Jag försökte att plocka bland de ränder som hade ungefär samma täthet i varpen. Under vävningen fick jag upp en sorts känsla för ränderna - varitionerna är oändliga.

Provvävningen gjorde jag inför ett föredrag på Kapitelhusgården under Medeltidsveckan 2008.

TILLBAKA

* Crowfoot, Pritchard, Staniland, Textiles and Clothing. 2002.
Bilden på drottningen på sin tron har jag hittat på More Majorums hemsida HÄR