Textilverkstad

Sjal till Råshult och till en vikingakvinna

En sjal som kan fungera genom seklerna - vikingatid - sekelskiftet 1600/1700 - och även nutid!

Inför Linnéåret 2007 väcktes miljön i Linnés barndomshem Råshult till liv. Man återskapade livet i stugan under Linnés föräldrars tid. Då och då finns "föräldrarna" där, klädda i tidens kläder tillverkade av Anna Malmborg (Renika Rikardsdottir). Jag blev tillfrågad att väva två stora sjalar att användas som ytterplagg.

När jag sätter upp en väv är det ofta så att jag då vill använda samma varp till att väva lite mer. Då kom idén att försöka ta fram en sjal som inte bara passade i Råshult utan som också kunde fungera som en vikingakvinnas sjal.

Material och färg
Sjalen skulle vara ett värmande plagg och ett vardagsplagg. Då är den naturfärgade ullen ett självklart val. Under vikingatid och medeltid är 1-trådigt garn vanligast. I det här fallet gällde det att finna ett industrispunnet 1-trådigt garn i lämplig grovlek. Kampes Spinneriprodukter utanför Mariestad har ett ullgarn i olika naturgrå färger, och även färgat.

Till bottenfärg på varpen valde jag den mellangrå nyansen. Utmed kanterna bårder, på två sidor i brunt och på två i grönt. Det blir då två olika hörn på sjalen. Det har varit vanligt längre fram i tiden, ett sätt att få två sjalar i en, och skulle väl kunna ha använts även under vikingatid. Det finns fynd med bård utmed kanten. Färgerna valdes för att överensstämma så långt som möjligt med växtfärger. Jag valde olika inslag i sjalarna och fick på så sätt fram både en mörkare och en ljusare sjal.

Bindning
En kypertbindning ger en mjukare kvalité än tuskaft. Den sätter man också tätare, så det blir mer material i sjalen på det sättet. Det finns ett otal kypertbindningar att välja mellan från vikingatid och även från "Råshultstiden". Jag valde en rutig 4-skafts kypert (gåsöga).

De två hörnen med bindningen placerad symmetriskt i bården. Något som man inte har brytt sig om under tidigare århundraden.

Vävning
Önskemålet för sjalarna till Råshult var att de skulle vara försedda med frans och vara ganska stora. Min vävstol har en vävbredd på 160 cm så det gick att väva dem i ett helt stycke. Genom att spänna ett snöre i varje sida en bit från de yttersta varptrådarna och vända med inslaget runt dem fick jag frans runt om.

Avslutning och efterbehandling.
Sjalen är avslutad med en knuten frans. Efterbehandlingen bestod i att sjalarna tvättades försiktigt i ljummet vatten med ulltvättmedel. Efter tvätten fick fransarna redas ut. Efter torkning ångpressades de. Den slutliga storleken blev 125 x 125 cm + frans.

När den sista sjalen vävts ner fanns det varp kvar, men inte tillräckligt för en hel sjal. Jag vävde då en mindre bit, med bårder som på sjalarna, men utan frans. Fållade det som då blev långsidor och tvättade. Den här gången skedde tvätten med lite såpa för att underlätta den valkning jag ville testa. Efter att ha sköljt filten och vridit ur den fick den gå i torktumlaren. Torktumlaren är ett bra sätt att valka med. Man kör, öppnar och kan granska resultatet med jämna mellanrum. När tyget känns lagom valkat, beroende på vad det ska användas till, tar man ut det och låter det torka. En avslutande ångpress ger det slutliga resultatet. Inte särskilt vikinga- eller medeltida - men praktiskt. Och det ger med all säkerhet ett likartat resultat som en "traditionell" valkning.

TILLBAKA