Textilverkstad

Provvävning - och den betydelsefulla dokumentationen

Jag fick ta del av ett spännande garn, ett varpspunnet ullgarn. Vi använde det garnet i den upprättstående vävstolen på Stavgard.

Efter att ha satt upp och påbörjat vävningen på Stavgard ville jag undersöka garnet närmare och provvävde hemma med olika bindningar, tätheter och inslagsgarner i min lilla Julia-vävstol.

Mäta och beskriva garnerna
Får jag ett okänt garn, som detta varpspunna ullgarn, är det första jag gör att mäta och beskriva det. Jag har en härvel där jag vet omkretsen, 1,6 m. Där lindar jag upp 20 varv. Med vågen som jag mäter färg med som väger gram med två decimaler väger jag den lilla härvan. Jag för in värdet i mitt kalkylark med formler, så att jag får fram m/kg. Det här ger inte ett alldeles helsäkert värde, men tillräckligt för att kunna beräkna garnåtgången. Det varpspunna garnet visade sig vara 5/1.

Men ännu viktigare, för att kunna göra en inställningsberäkning (inställning = antal varptrådar och inslag/cm), är att få fram en garndiameter. Vanligast i handvävning är att man lindar garnet tätt runt en linjal och läser av antalet lindningar/cm.

Eftersom det här varpgarnet var ett garn som är hårdare spunnet än de entrådiga garner man numera får tag på försökte jag läsa av spinnvinkeln. Att det är svårt kan man läsa på bloggen. Jag kom fram till en snoddvinkel på ca 30-35°.

Varpgarnet till vänster. Att det är relativ hårt spunnet ser man på hur det vrider sig.

Inslagsgarnerna. Först ett garn 5/1, som vi hittade på Stavgard i samband med att vi satte upp den upprättstående vävstolen. Det är ett garn som man fått för "längesedan" från Wastessons i Stånga. Där fanns ett spinneri och det här är troligen spunnet av gotlandsull. Därefter ett naturbrunt garn 7/1 från Estland, som liksom varpgarnet har en hel del snodd och vrider sig. Så slutligen 5 st Kampes garner 6/1. De är ganska löst spunna och passar bäst som inslag. Med försiktighet går de att ha i varp.

Garndiametrarna (lindningar/cm)
Varpgarnet: 14 lindningar/cm = garndiameter ca 0,71 mm.
Stavgardsgarnet: 11 lindningar/cm = garndiameter 0,91 mm
Det estniska garnet: 13 lindningar/cm = garndiameter 0,77 mm
Kampes garner varierar: ljusgrått 10, mellangrått 11, de färgade 11-12 lindningar/cm.

Intressant är att både varpgarnet och garnet från Stavgard har 5000 m/kg, Nm 5/1, men varpgarnet är mycket tunnare, 0,71 mm i diameter mot Stavgardsgarnets 0,91 mm.

Inställningar
Hur tunt/tjockt garnet är påverkar inställning av väven. I Ulla Cyrus-Zetterströms Handbok i vävning finns en formel för att räkna ut en standardinställning. Men den utgår från att man använder samma garn i varp och inslag. I Vævekompendium för Designskolen i Kolding finns en utvecklad formel som tar hänsyn till olika varp- och inslagsgarner. Det är den jag använder.

Formeln visar att om jag vill väva tuskaft och kypert med mina inslagsgarner gäller varptätheterna 6, 7, 8, och 9 tr/cm. Med en smal varp skedar man snabbt om. Jag vävde tuskaft på 6 och 8 tr/cm, kypert på de tätare 8 och 9 tr/cm.

För att kunna väva både tuskaft, vanlig kypert och rutig kypert solvade jag på åtta skaft. Min lilla Julia-vävstol har åtta trampor, så jag fick knyta om tramporna en gång.

Jag vävde först med 6 tr/cm och 7 tr/cm. Då gällde det först och främst att väva tuskaft och några prover i kypert. Då knöt jag upp som på bilden till vänster.

För proverna med de tätare kvalitéerna ville jag också väva en rutig kypert. Då knöt jag de fyra sista tramporna för detta.

Inslagstäthet
Idén med en provvävning är att få ett underlag för kommande vävningar. Då gäller det att hålla rätt på inslagstätheten och hur långa bitar man väver.

Jag gör en markering efter ett visst antal inslag och använder en mätsticka för att kolla inslagstätheten hela provet igenom, så att tätheten blir samma. Ett måttband följer med i vävningen och oftast gör jag alla proven med samma längd.

Jag antecknar antal inslag/cm i väven och vävlängden.

Valkning
De här proven skulle valkas. De första med 6 tr/cm valkades samtidigt. De valkades "för hand" mot en träbräda. Alla de andra, det blev tre längder med 3-4 prov i varje, valkades i balja med fötterna. Jag försökte att få ungefär samma valkning. Tygerna rullades blöta på rullar, rullades om nästa dag. När de torkat (nästan) ångpressades de.

Dokumentation
Proverna får vila någon dag innan jag mäter dem och för in måtten i mitt kalkylark med färdiga formler. Det är måtten i vävstolen (skedbredd och vävlängd) och de färdiga måtten som intresserar mig. En liten felmätning på så här små prover kan ger ganska stort utslag på krympningen. Men man får ett ungefärligt mått inför planering av en större väv. Hur mycket man valkat spelar ju också in.

Till slut skriver jag rent min vävsedel med alla uppgifter om garner, tätheter, antal varptrådar, beredning mm. Och lägger till sådana kommentarer som jag tycker bör vara med. T.ex. överraskningen i de två proverna där jag inte hållit reda på två garner, Kampes ljusgrå och mellangrå, och råkat använda dem efter varandra. Med det ena garnet blev väven något bredare än med det andra och man märkte en skillnad hur den kändes efter valkningen.

Olika beredningar är nästa uppgift
Vill man sedan gå ännu längre med sin provvävning borde man välja ut någon variant och väva den ett lite längre stycke och bereda delar av den på olika sätt. Just nu funderar jag på hur det ena smårutiga tyget skulle bli om det kördes i torktumlaren och blev lite luddigt som en filt!