Krusdok med vävda kanter
I manuskript och på skulpturer ser man ofta långa dok med krusade kanter som draperas
runt huvudet på många olika sätt. De kan också läggas dubbla och lämna halsen bar.
Mina första krusdok hade påsydda krusade kanter. Med en storlek 150 x 50 m går de fint att bära
på olika sätt. Det vänstra doket har krus runt om, det högra enbart på långsidorna.
I rapporten Textiles from Burgos Cathedral (Camilla Luise Dahl, Marianne Vedeler, Concha Herrero Carretero) beskrivs några långa, smala (11-18cm) vävda silkesband med veckade eller krusade kanter. De är inga dok i vanlig bemärkelse, utan band att linda runt hakan eller huvudet.
Alla krusen är vävda i ett med doket och utförda på olika sätt. Men genomgående så är det grövre garn i den krusade kanten, enkla eller dubbla trådar. Inslaget är samma som i doket.
Det här är inte den sortens dok jag ville väva, för jag ville väva större linnedok med kruskanter, men de här textilierna visade hur själva kanterna kan vävas.
Mina dok är vävda med lin 28/1 med 15 tr/cm (sked 50/10, 1 tr i solv, 3 tr i rör). I de spanska vävarna är tråden i kanterna 1,5-2 gånger tjockare. Jag använde lingarn 16/1 i krusen. Trådtätheten i krusen är samma, eller lite tätare än i själva doket. Det innebär att kanterna blir tjockare.
Trådarna till krusen varpades separat och hängde upplindade på sploar bakom vävstolen. Två damastlod blev lagom tyngd för vardera kanten.
Vävning av kanterna:
Jag skyttlade 14 inslag, drog ner kanten så att den vävda kanten blev rak igen, och fixerade den med en knappnål. Skyttlade 14 inslag, drog ner kanten och flyttade nålen.
Med små hakar, gem, hölls kanten ut så att jag inte behövde ta i den så mycket med mina fingrar. Det tog mig 50 cm innan jag kom på idén. Gemen har ett snöre med ett damastlod som tyngd.
Vävsättet är enkelt, en tuskaft. Svårigheten ligger i att hantera de lösare spända kanterna. Genom att anpassa spänningen i dokvarpen med kanterna kan man få mer eller mindre krusade kanter.
Kanterna består av 21 trådar och är vävda i tuskaft med samma täthet som dokväven.
På nästa dok ville jag ha blå ränder.
I Bro kyrka på Gotland finns en lång väggmålning av Passionsmästaren från mitten av 1400-talet. Motivet är Anna själv tredje med Jesusbarnet, Maria och Marias mor Anna. Anna bär ett dok med smala ränder, grupperade två och två.
Den bilden gav ränderna till mitt andra dok.
Bilden är häntad från Medeltidens bildvärld, Historiska museet.
Kanterna består av 20 trådar och är vävda i halvpanama med 4 tr/rör = 20 tr cm. Varje rand är vävd med två inslag blått 16/1 lingarn och med 14 inslag mellanrum. 10 cm mellan ränderna gav samma utseende som på Annas dok.
När jag planerade doket med de blå ränderna frågade jag en vän på Bornholm vilken bild hon använt för sitt randiga dok. Och jag fick den här bilden från Østerlars kyrka, en väggmålning med Maria, från tidigt 1300-tal.
Och se - Maria bär ett dok med samma ränder som Anna i Bro, men med röda ränder.
Så - eftersom jag hade varp kvar till ännu ett dok blev det ett med röda ränder.
En av de spanska vävarna har ett rött krus. Jag kombinerade Spanien med Bornholm, rött krus med röda ränder.
Kruset består av 24 trådar och är vävt i halvpanama med 4 tr/rör.
Varpen räckte inte riktigt, så jag avslutade på ett annorlunda sätt, med en bred röd rand.
Alla doken är tvättade för hand och arbetade så att skedränderna försvunnit. Själva doket, men inte de krusade kanterna, är strukna.
Många av de medeltida bilderna visar en veckad kant. Jag stärkte enbart kruset och formade små veck mellan två fingrar. Så får vi se hur de håller sig när doket används.
| 
