Textilverkstad

Risma


Stormannens kammare på Middelaldercentret på Bornholm

För ett par år sedan skrev vi på vår blogg om "Den textilfattiga rekonstruerade medeltiden". Vi skrev om skillnaden mellan de rekonstruerade miljöerna utan textiler och de medeltida manuskriptbilderna, som är fyllda av textilier. På bilderna är det textilier på bänkar, textilier på väggarna - och framförallt bäddtextilier. Färgerna i de medeltida rummen kommer från textilierna, alltså är de rekonstruerade miljöerna färglösa, utan textilier. Vad för uppfattning får besökarna av de här miljöerna?

Vår önskan om att en gång få visa en medeltida miljö med färgrik textil växte fram. Men hur får man göra det?

2012 bjöd Vennekredsen in till middelaldertræf. Under veckorna vi var där växte idén fram om att få bo i stormannens kammare - och att få inreda den med textilier. Det mest fantastiska var att vi fick förtroendet att, med fria händer, inreda kammaren och så få bo där under 2013 års middelaldertræf.

Hemma på Gotland började tankarna; vi funderade på på vilka textilier som skulle tillverkas. Och hur skulle vi förklara för besökarna att det satt två svenskar på den Bornholmska stormansgården! Martin läste - och läste. Och så skrev han ihop våra historier och publicerade dem på vår blogg.
Martins berättelse. Åsas berättelse. Och han valde 1375 som det år vi kommer till Bornholm.

Ett medeltida rum rymde flera slags aktiviteter. Med draperier och textilier kunde man göra om rummet för det ändamål som just då behövdes. Bädden med sina textilier var dyrbar och ett sätt att visa upp rikedom för besökande. Jag kom fram till att vi skulle först och främst satsa på textilier till den stora sängen. Om den medeltida sängen skriver jag på bloggen HÄR och HÄR.

Hur blev det nu? Och vad har vi lärt oss av vårt sängprojekt. Sängen kom att bäddas med två halmmadrasser. Den undre var den madrass som redan låg i sängen. Madrassvaret var så fint hopsytt och halmen luktade fräscht. Till den övre fick vi ny, fin halm. Madrassvaret är ett handvävt arvegods. På så sätt blev sängen uppbäddad upp över sargen. Det fungerade fint, men nästa år ska vi fylla båda madrasserna med mer halm!

Ovanpå madrasserna placerade vi vår fjädermadrass. På bloggen skrev jag om bilden där man ser en tjänstekvinna som stryker med en käpp över bädden. Och förmodade att det handlar om att fjädermadrassen ska slätas ut, så att inte fyllningen hamnar i hörnorna efter den dagliga vädringen. Vi testade och kom fram till att "stryka" var nog inte det rätta. Men att slå med en käpp på fjädermadrassen gjorde att den fluffade upp sig. Då hade vi ändå vädrat och skakat den innan.



Gör vi samma sak? Vi håller käppen på olika sätt.



Om lakan och kuddar skrev jag på bloggen. Jag fann några fantastiska handvävda linnelakan uppe på vinden. De är från min farmor, några har nog tillhört hennes far. De har visserligen monogram i vitsömsbroderi och är fållade på maskin - med små, små stygn som är omöjliga att ta upp. De är hopsydda på mitten med en fin handsydd kastsöm. Sådana lakan låter man vara som de är. Man får bädda så att de "moderna" sömmarna och broderierna inte syns. Liknande linnetyg går inte att få tag på - om man inte väver själv, vill säga. Efter mangling var de underbara.

Om filten kan man läsa HÄR.

Som sängomhängen hade jag tänkt väva ett raytyg. Den provväv jag har är vävd med ett ullgarn 11/1, nu tänkte jag väva med ett garn som är lättare att få tag på - 6/1. Provväven gick fint, men inte sedan... Det fick bli ett annat tyg, redgarn vävt i ett gåsöga och randat med silkeinslag på liknande sätt som raytyget. Kamgarn i inredningstyger vävt i gåsöga är inte helt fel för medeltiden. Tyget blev fantastiskt! Så här i efterhand var det bra att det gick som det gick.






Den bäddade sängen med våra kistor vid sänggaveln med diagonalkuddarna.

Vi lärde oss snabbt att sängen ser kort ut, trots att den har en invändig längd av 175 cm. Något av det första besökare sa var - "Vilken kort säng". Vanligtvis följt av kommentaren - "Man satt upp och sov på medeltiden." Det senare är inte sant, det finns mängder med medeltida bilder av människor som ligger utsträckta i hela sin längd och sover. Att halvsitta upp och sova är en betydligt senare vana.

Och vad gäller längden - vi bodde i kammaren och sov i sängen i lite mer än två veckor och hade det bekvämt. Men vi hade ju sett till att bäddningen gick över sargen på sängen. Det stämmer också med medeltida bilder.







Vad mer för textilier hade vi med oss?
Det första jag vävde, medan jag väntade på garn till övriga textilier, var en grön duk till den fina gotländska kistan som fanns i kammaren. Inspirationen kom från den här duken som ligger över en kista. Tyvärr har jag ingen bild på hur det såg ut i kammaren. Det blev också en längd till av det gröna tyget. Det satte jag upp som ett "cloth of estate" bakom den plats där kaniken skulle sitta.

Man ser på bilden att det var lite ont om fint bordslinne. Det får åtgärdas till nästa år.

Vad saknas?
Det medeltida rummer delades av med draperier. Ett draperi som avgränsar den del av rummet som är mellan väggen och sängen så att det blir lite mer privat är planerat. Mer textil på väggarna. Och bordslinne.


I decembernumret av Herolden finns "Fru Åsas sommarminnen". Den texten finns nu också på bloggen.


2014 - 2016

Vi fortsatte att resa till Bornholm för att bo i stormannens kammare och att väva mer textilier.

2014 tillkom ett draperi i "skimmertyg" - och en linneduk till den stora kistan.

2015. Skimmertyget kom inte till sin rätt där det hängde, där var det alldeles för mörkt. Och kaniken önskade ett draperi vid sin skrivplats. Då blev det ett ljust draperi och skimmer tyget hamnade där ljuset föll på det. Om mina funderingar kring det ljusa draperiet skrev jag på bloggen. Då blev det även en bit tyg i annan färgställning att hänga på väggen.

2016 tänkte vi inte göra något nytt, men en röd tvärrandig filt hamnade på väggen.



2015 kom Vävmagasinet på besök.
Det innebar att vi fick kammaren fotograferad av Bengt Arne Ignell. Här kommer en bildkavalkad.

Det ljusa hörnet med sina två fönster. Här kan man sitta med sitt handarbete. Arbetet med dynorna finns beskrivet på bloggen - HÄR och HÄR.

Det ljusa draperiet om fick ersätta skimmertyget. På väggen över kistan hänger en väv ur samma varp men med andra fäger på inslaget. På kistan den långa linneduken.










Den långa duken kan också läggas på bordet.

Till duken vävde jag några servietter, alla med olika ränder så att man kan känna igen sin egen. Kanske inte så medeltida, men jag vill att mina textilier ska kunna användas även i nutiden.





























Den gröna väven på den fina kistan och "cloth of estate" med ett mörkare inslag har samma gåsögonmönster som de röda sängomhängena, men lite tätare kvalité.





Till repsängen i vårt medeltida tält vävde jag sängomhängen. I samma varp blev det en grå filt med smala ränder och till slut en röd filt med ränder i olika färger. Den röda filten hamnade på väggen bakom kistan.






I Vävmagasinet 3/2015 finns vävbeskrivningar på sängens rutiga filt, de röda sängomhängena och den vita linneduken.


© Åsa Martinssons textilverkstad 2013-16